Lukten från någon som ätit vitlök är inte direkt behaglig men ett bra sätt att slippa plågas av den ovälkomna lukten av andras andedräkt är att se till att själv äta lite, den som själv stinker märker inte att andra gör det. När jag var på en bussutflykt i Italien på 1970-talet uppmanades alla deltagare att även om inte lunchen passade i alla fall äta lite av den tillhörande vitlökssåsen annars skulle vi uppleva hemresan i bussen olidlig. Jag önskar jag hade haft den kunskapen när jag gick på högstadiet i Älvsbyn på 1960-talet. Då var det inte så vanligt med vitlök i maten som det är idag. Jag hade en slöjdlärarinna som verkligen stank, jag tog hellre hem handarbetena till mormor och bad henne om hjälp än gick fram till fröken. Jag fick en mångårig aversion till vitlök, jag använder den nästan aldrig när jag själv lagar mat men på senare år har jag bättrat mig något, inte minst tack vare min dotter. När hon kom hem från dagmamman vid nio månaders ålder och luktade vitlök tänkte jag att det här är inte mitt barn, det måste vara en bortbyting. Tydligen fick hon smak för löken redan då, hon använder ofta vitlök i sin mat och varje gång hon besöker mig lämnar hon några klyftor efter sig i mitt kök. På senare tid har även jag både vant mig vid och lärt mig tycka om smaken.
Följande recept på kokt vitlök har jag klippt ur en tidning, det har funnits länge i mina gömmor i väntan på lämpligt tillfälle att testa det. Häromdagen när jag lagade en lammstek bestämde jag mig för att det var dags. Jag måste erkänna att det blev jättegott, klyftorna blev milda och knapriga, jag brynte dem lätt och serverade som tillbehör till lammsteken. Hur andedräkten hos den som ätit dem påverkar omgivningen får var och en utforska.
Kokt vitlök
- Vitlöksklyftor
- Vatten till kokning
- Salt
- Skala vitlöksklyftorna.
- Förväll klyftorna någon minut i lätt saltat vatten tre gånger, häll bort vattnet och ta nytt varje gång.
- Ät klyftorna som de är eller fräs dem först i lite smör.
Ann lagar och berättar 