Vad skådar mitt norra öga – nya böcker blir värdefulla gamla

Surfade in på en antikvarisk nätbokhandel idag för att söka efter en bok jag inte hittar någon annanstans. Jag hittade den inte där heller men innan jag avslutade sökandet fick jag ett infall att skriva in mitt eget namn. Det var av ren nyfikenhet och till min förvåning fanns båda mina böcker att köpa även där. Till ett betydligt högre pris än vad de kostar som nya i den vanliga handeln. Spännande!

Varför blev det kokböcker?

Hela projektet med böckerna började med en idé om en receptsamling. När mina två barn var i tonåren började jag skriva ner mina bästa recept för att överlämna till dem vid lämpligt tillfälle. Ju mer jag skrev ju fler minnen dök upp, minnen från hur recepten kom till, när vi ätit rätterna, med vem och var. Jag tänkte också på tips och trix jag ville berätta om, både missar och framgångar. För att göra receptsamlingen komplett kom jag fram till att jag förutom recept från mina barns uppväxt på Österlen behövde ta med recept från min egen uppväxt i Norrbotten och allt däremellan. Det blev en matresa i tid och rum, från Norrbotten till Österlen, från barn till tonårsmamma och från 1940-tal till sekelskifte.

 För att ta det från början så föddes jag i byn Brännberg utanför Boden i Norrbotten. Där växte jag upp under 1950- och 1960-talen, som så många andra mammor på den tiden var min mamma hemmafru, hon var dessutom en riktig matmamma.

 När jag var 16, i mitten av 1960-talet fick min pappa arbete i Skåne, hela familjen flyttade därför till Tyringe utanför Hässleholm. Jag bodde kvar hemma medan jag gick på gymnasiet, deltog mer och mer i matlagningen.

 Efter studenten fick jag jobb som byggnadsingenjör i Tollarp, jag flyttade hemifrån till en egen liten lägenhet med liten kokvrå och liten spis. I Tollarp bodde jag under hela 1970-talet.

 Nästa flytt gick till byn Bertilstorp på Brösarps norra backar på Österlen. Där blev jag sambo, levde familjeliv under hela 1980- och halva 90-talet med så småningom två barn, kossor, traktorer, heltidsarbete och förtroendeuppdrag.

I mitten av 1990-talet separerade min sambo och jag, våra två barn som då var i tonåren flyttade med mig till Brösarp, ingen lång sträcka men det var i Brösarp bussarna stannade. Vi pendlade alla tre med buss till våra olika skolor, jag läste till dataingenjör på heltid i Kristianstad (hade inget med separationen att göra, det bara råkade sammanfalla), min dotter gick på gymnasiet i Kristianstad och min son gick på högstadiet i Tomelilla. Vi träffades efter skoldagens slut och åt middag tillsammans, antingen lagade vi tillsammans eller också turades vi om att ha huvudansvaret för måltiden.

 Förutsättningarna har varierat genom åren men hela tiden har mat och måltider varit viktiga. Jag skrev och mindes och till slut hade jag material till en hel bok. Det blev en julklappsbok till mina barn, dubbelsidigt kopierad i A4-format och spiralbunden i två exemplar.

Matminnen original

 Under åren har jag då och då fått signaler om att mina recept och berättelser kan ha läsvärde för andra än mina barn. För något år sedan dammade jag av mitt manus, redigerade och gjorde en ”riktig” bok, jag kallade den ”Mat med minnen” och fick den klar lagom till Bokmässan 2016. I den har jag med olika slag av maträtter, smårätter, varmrätter och efterrätter.

 Efter den första boken fick jag blodad tand, ville fortsätta att skriva. Jag hade material till ytterligare en bok, det blev ”Bröd och bakverk med minnen” som blev klar i år. Där lägger jag till ytterligare en aspekt på matresan, från morgon till kväll. Boken innehåller recept på frukostbullar, kuvertbröd, kaffebröd och tårtor förutom lite matigare bröd till picknick eller kvällsmacka. Böckerna har samma indelning i tid och rum, de kompletterar varandra men är fristående från varandra.

Ann lagar och berättar

Utvalt

Jag som startade den här bloggen 2017 är ingenjör till yrket, numera pensionerad. Jag föddes i Norrbotten men betraktar mig mest som skåning eftersom jag bott större delen av mitt vuxna liv i Skåne, utbildat mig, arbetat och levt familjeliv. Efter att mina barn flyttat hemifrån (båda har valt att bosätta sig i västra Skåne) flyttade jag till Göteborg på grund av mitt arbete. Jag trivdes bra, så bra att det blev närmare sexton år på Västkusten. Som pensionär är jag nu tillbaka på skånsk mark, den här gången har jag bosatt mig i Svedala. Det känns bra att bo närmare barn och barnbarn, särskilt när pandemin har gjort det besvärligt att göra långa resor.

Ett exempel ur ”Bröd och bakverk med minnen”

Ett exempel på att det inte alltid är lätt att identifiera när i tiden en kaka hör hemma:

 Det här receptet på Ananasrutor har jag klippt ur en tidning för många år sedan. Helt nyligen, när jag redan bestämt mig för att baka dem till ett speciellt tillfälle, såg jag receptet igen i en nyutkommen tidning. Det lär finnas med i någon bakbok men eftersom jag inte har den boken hemma får mitt gamla tidningsurklipp vara källa. Ytterligare ett exempel på hur recept kan vandra runt, glömmas bort ett tag för att dyka upp igen flera år senare.

Ananasrutor

ca 24 st

  • 2 ägg
  • 2 1/2 dl strösocker
  • 1 1/2 dl vatten
  • 3 dl vetemjöl
  • 2 tsk bakpulver
  • 3 dl krossad ananas (innehållet i en burk på ca 425 g)

Till glasyr:

  • 50 g smör
  • 2 dl kokosflingor
  • 1 dl strösocker
  • 1 tsk vaniljsocker
  • 1 ägg
  1. Värm ugnen till 200 grader.
  2. Smörj och bröa en långpanna ca 20×30 cm, alternativt klä den med bakplåtspapper.
  3. Häll ananaskrosset i en sil och låt det rinna av.
  4. Vispa ägg och socker pösigt.
  5. Rör försiktigt ner det kalla vattnet och mjölet blandat med bakpulvret. Häll smeten i långpannan.
  6. Grädda på näst nedersta falsen i ugnen ca 20 min.
  7. Blanda alla ingredienser till glasyren i en kastrull och låt sjuda upp under vispning. Ta kastrullen åt sidan och fortsätt att vispa så det inte bränns i botten.
  8. Bred ananaskrosset över kakan, bred därefter på glasyren. Flytta upp långpannan till falsen närmast över mitten av ugnen och grädda ytterligare några minuter tills glasyren fått färg.
  9. Låt kakan svalna innan den skärs i rutor.

 

Jag gör dubbel sats i vanlig långpanna.

 Om kakan serveras som ensamkaka är det inte fel med en klick vispad grädde till.

 

Mitt matintresse

Intresset för matlagning och bakning har alltid funnits i mitt liv, kanske på grund av arv från min mamma som var en riktig matmamma. Jag vistades mycket med mamma i köket, det gjorde flickor när jag var barn (även om jag trivdes bra i min pappas verkstad också). När jag flyttade hemifrån njöt jag stort av mitt egna hushåll, jag lagade mat, bakade, syltade och saftade trots att mitt första kök var en liten kokvrå med liten bänkspis. Så småningom fick jag både större kök och större hushåll, jag fortsatte att laga och testa nya maträtter även om vardagsstressen ibland tvingade fram både halvfabrikat och färdiglagat.

Som ensamstående pensionär lever jag ett annat liv men jag fortsätter att laga min egen mat, testa nya recept och låta vänner och bekanta provsmaka. I den här bloggen kommer jag att lägga upp recept, berättelser, tips och trix som en fortsättning på de två böcker jag gett ut. Att det över huvud taget blev böcker kräver sin egen berättelse, den tar jag en annan dag.

böcker

Böckerna kan beställas i bokhandeln, eller köpas direkt från någon av nätbokhandlarna, till exempel här:

Mat med minnen

Bröd och bakverk med minnen

Det var så roligt att hålla på med böckerna, alla minnen som dök upp gav mersmak. Alla recept fick inte plats i böckerna och de slutar vid sekelskiftet. Fler recept tillkommer hela tiden men innan det blir minnen ska det planeras, testlagas och provsmakas. På det här sättet vill jag fortsätta att berätta om mina recept och mina erfarenheter när jag lagat/bakat/använt dem.

 

Varför blogg och inte till exempel Instagram, det är trots allt 2017? Det beror helt enkelt på att i min blogg kommer texterna och recepten att vara väsentliga. Visst kommer jag att lägga upp en och annan bild men det blir i så fall som komplement (eller förklaring) till texten.