Hög tid att pausa recepten på julmat

Att skriva kokböcker och testa recept under en pandemi full av restriktioner kan vara förödande för folkhälsan, vem ska smaka och äta det jag lagar förutom jag själv? Tur att jag har frys så jag kan spara lite till senare, fast när det gäller julmat och framför allt julgodis har jag lätt för att smaka tills det tar slut… I väntan på bättre tider, när vi kan umgås hemma igen, tänker jag att det kanske är dags nu att testa något mindre sött och fett innan kläderna krymper i garderoben.

Ibland är det bra att gå till affären utan inköpslista och låta sig inspireras av det ögonen fastnar på, i går kom jag hem med en påse rödbetor. Jag har skrivit om rödbetssoppa tidigare men det finns så många varianter att testa. Det här receptet satte jag ihop efter inspiration från någon tidning, minns inte vilken, bara att ingefära och citroner ingick. Rödbetor är goda som de är, jag äter dem gärna nykokta med rört smör och salt, men det lät spännande och lite äventyrligt att kombinera dem med ingefära, kan det bli gott? När jag läste det tänkte jag ”det där ska jag testa senare” och tack vare mitt spontanköp byttes ”senare” till ”nu”. Färsk ingefära och citroner hade jag redan hemma, det fanns till och med för en gångs skull en vitlök. Jag använde grönsaksbuljong från tärning, den sort jag hade hemma behövde kryddas upp med mer salt och peppar men sorterna är olika. Och jodå, det blev gott!

Rödbetssoppa med ingefära och citron

4 portioner

• 500 gram rödbetor
• 1 gul lök
• 1 vitlöksklyfta
• 1 msk färsk riven ingefära
• 6 dl grönsaksbuljong
• 1 ekologisk citron (skal och saft)
• 1 nypa chiliflakes
• salt
• peppar
• olja eller smör att steka i

Till servering:

• Crème fraiche (laktosfri eller vegansk om så önskas)
• Fröknäcke eller annat knäckebröd

1. Skala rödbetorna och skär dem i tärningar.
2. Finhacka löken.
3. Pressa vitlöken.
4. Skala ingefäran och hacka den fint.
5. Fräs rödbetor och lök i matfett på svag värme utan att få färg, cirka 5 minuter.
6. Tillsätt vitlök och ingefära och fräs ytterligare någon minut.
7. Häll över buljongen, koka upp och låt soppan koka sakta under lock tills rödbetorna är mjuka, ca 15 minuter.
8. Riv under tiden citronskalet och pressa citronen.
9. Mixa soppan slät.
10. Tillsätt citronskal och citronsaft.
11. Koka upp soppan igen, smaka av med salt och peppar, strö över en nypa chiliflakes.
12. Servera med knäckebröd och en klick crème fraiche.

Nu börjar det likna något!

De senaste månaderna har min blogg fått vila, alla min tid har gått åt till att packa ner, flytta och packa upp. Nu är jag på plats på ny bostadsort, i ny bostad med nytt kök och ny ugn. Än återstår mycket pussel och pyssel men jag har i alla fall kommit så långt att matlagningen fungerar någorlunda, jag kommer ihåg i vilket skåp jag placerat specerierna och jag kan till och med hitta en tandpetare om jag vill pröva en kaka.

Ett antal av de flyttkartonger jag tömt har jag sålt vidare som begagnade, de har gjort sitt för min del. Normalt vid en affär är det köparen som får bonus men i detta fall blev jag förutom betalningen erbjuden en stor påse goda mogna plommon ”att njuta av”. Utan att låta mig krusas tackade jag glatt ja till denna gåva. Påsen var stor och plommonen många, de räckte både till att njuta av naturella och till en kaka.

Jag hittade inget bra recept på plommonkaka passande till de ingredienser jag hade hemma så jag gjorde en variant av en rabarberkaka jag har i min matbok ”Mat med minnen”. Jag halverade receptet och eftersom plommonen var söta och mogna uteslöt jag det pärlsocker som finns i originalreceptet. Så här blev det:

Plommonkaka

cirka 8 portioner

• 15 st plommon (ca 300 gram)
• 3 ägg
• 2 dl strösocker
• 2 dl vetemjöl
• 75 g smör
• eventuellt 1- 1 1/2 dl pärlsocker om plommonen är sura

1. Värm ugnen till 175 grader.
2. Smörj och bröa en rund form, ca 24 cm i diameter, gärna med löstagbar kant.
3. Halvera och kärna ur plommonen.
4. Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Sikta ner vetemjölet under omröring (ej vispning).
5. Häll smeten i formen. Lägg plommonen ovanpå med den kupade sidan neråt.
6. Hyvla det kalla smöret direkt från paketet över plommonen.
7. Om det behövs strö pärlsocker jämnt över hela ytan.
8. Grädda lågt ner i ugnen i ca 30 minuter.
9. Servera kakan ljummen med vispad grädde och/eller glass.

Vad skådar mitt norra öga – nya böcker blir värdefulla gamla

Surfade in på en antikvarisk nätbokhandel idag för att söka efter en bok jag inte hittar någon annanstans. Jag hittade den inte där heller men innan jag avslutade sökandet fick jag ett infall att skriva in mitt eget namn. Det var av ren nyfikenhet och till min förvåning fanns båda mina böcker att köpa även där. Till ett betydligt högre pris än vad de kostar som nya i den vanliga handeln. Spännande!

Varför blev det kokböcker?

Hela projektet med böckerna började med en idé om en receptsamling. När mina två barn var i tonåren började jag skriva ner mina bästa recept för att överlämna till dem vid lämpligt tillfälle. Ju mer jag skrev ju fler minnen dök upp, minnen från hur recepten kom till, när vi ätit rätterna, med vem och var. Jag tänkte också på tips och trix jag ville berätta om, både missar och framgångar. För att göra receptsamlingen komplett kom jag fram till att jag förutom recept från mina barns uppväxt på Österlen behövde ta med recept från min egen uppväxt i Norrbotten och allt däremellan. Det blev en matresa i tid och rum, från Norrbotten till Österlen, från barn till tonårsmamma och från 1940-tal till sekelskifte.

 För att ta det från början så föddes jag i byn Brännberg utanför Boden i Norrbotten. Där växte jag upp under 1950- och 1960-talen, som så många andra mammor på den tiden var min mamma hemmafru, hon var dessutom en riktig matmamma.

 När jag var 16, i mitten av 1960-talet fick min pappa arbete i Skåne, hela familjen flyttade därför till Tyringe utanför Hässleholm. Jag bodde kvar hemma medan jag gick på gymnasiet, deltog mer och mer i matlagningen.

 Efter studenten fick jag jobb som byggnadsingenjör i Tollarp, jag flyttade hemifrån till en egen liten lägenhet med liten kokvrå och liten spis. I Tollarp bodde jag under hela 1970-talet.

 Nästa flytt gick till byn Bertilstorp på Brösarps norra backar på Österlen. Där blev jag sambo, levde familjeliv under hela 1980- och halva 90-talet med så småningom två barn, kossor, traktorer, heltidsarbete och förtroendeuppdrag.

I mitten av 1990-talet separerade min sambo och jag, våra två barn som då var i tonåren flyttade med mig till Brösarp, ingen lång sträcka men det var i Brösarp bussarna stannade. Vi pendlade alla tre med buss till våra olika skolor, jag läste till dataingenjör på heltid i Kristianstad (hade inget med separationen att göra, det bara råkade sammanfalla), min dotter gick på gymnasiet i Kristianstad och min son gick på högstadiet i Tomelilla. Vi träffades efter skoldagens slut och åt middag tillsammans, antingen lagade vi tillsammans eller också turades vi om att ha huvudansvaret för måltiden.

 Förutsättningarna har varierat genom åren men hela tiden har mat och måltider varit viktiga. Jag skrev och mindes och till slut hade jag material till en hel bok. Det blev en julklappsbok till mina barn, dubbelsidigt kopierad i A4-format och spiralbunden i två exemplar.

 Under åren har jag då och då fått signaler om att mina recept och berättelser kan ha läsvärde för andra än mina barn. För något år sedan dammade jag av mitt manus, redigerade och gjorde en ”riktig” bok, jag kallade den ”Mat med minnen” och fick den klar lagom till Bokmässan 2016. I den har jag med olika slag av maträtter, smårätter, varmrätter och efterrätter.

 Efter den första boken fick jag blodad tand, ville fortsätta att skriva. Jag hade material till ytterligare en bok, det blev ”Bröd och bakverk med minnen” som blev klar i år. Där lägger jag till ytterligare en aspekt på matresan, från morgon till kväll. Boken innehåller recept på frukostbullar, kuvertbröd, kaffebröd och tårtor förutom lite matigare bröd till picknick eller kvällsmacka. Böckerna har samma indelning i tid och rum, de kompletterar varandra men är fristående från varandra.

Ann lagar och berättar

Jag som startade den här bloggen 2017 är ingenjör till yrket, numera pensionerad. Jag föddes i Norrbotten men betraktar mig mest som skåning eftersom jag bott större delen av mitt vuxna liv i Skåne, utbildat mig, arbetat och levt familjeliv. Efter att mina barn flyttat hemifrån (båda har valt att bosätta sig i västra Skåne) flyttade jag till Göteborg på grund av mitt arbete. Jag trivdes bra, så bra att det blev närmare sexton år på Västkusten. Som pensionär är jag nu tillbaka på skånsk mark, den här gången har jag bosatt mig i Svedala. Det känns bra att bo närmare barn och barnbarn, särskilt när pandemin har gjort det besvärligt att göra långa resor.

Ett exempel ur ”Mat med minnen”

Det här minnet är förknippat med livet på ett lantbruk:

Ibland var det snabba ryck, inte mycket tid till förberedelser innan ett gäng hungriga skördearbetare kom in och skulle ha middag. En sådan gång hittade jag på detta:

Köttgryta special

4 portioner

• Strimlat griskött, ca 500 g
• 5 dl buljong (kött-, svamp- eller grönsaks-)
• 2 msk soja
• 2 msk HP-sås

1. Koka köttet mört i den kryddade buljongen, 15-20 min. Både sojan och buljongen är salt så inget extra salt behöver tillsättas.
2. Red såsen med lite mjöl eller arrowrot.
3. Servera grytan med kokt potatis eller ris.
4. Grytan blir färdig lika snabbt som potatisen eller riset. Kryddorna i buljongen gör att köttet absolut inte smakar ”kokt”!

  

Mitt matintresse

Intresset för matlagning och bakning har alltid funnits i mitt liv, kanske på grund av arv från min mamma som var en riktig matmamma. Jag vistades mycket med mamma i köket, det gjorde flickor när jag var barn (även om jag trivdes bra i min pappas verkstad också). När jag flyttade hemifrån njöt jag stort av mitt egna hushåll, jag lagade mat, bakade, syltade och saftade trots att mitt första kök var en liten kokvrå med liten bänkspis. Så småningom fick jag både större kök och större hushåll, jag fortsatte att laga och testa nya maträtter även om vardagsstressen ibland tvingade fram både halvfabrikat och färdiglagat.

Som ensamstående pensionär lever jag ett annat liv men jag fortsätter att laga min egen mat, testa nya recept och låta vänner och bekanta provsmaka. I den här bloggen kommer jag att lägga upp recept, berättelser, tips och trix som en fortsättning på de två böcker jag gett ut. Att det över huvud taget blev böcker kräver sin egen berättelse, den tar jag en annan dag.

Böckerna kan beställas i bokhandeln, eller köpas direkt från någon av nätbokhandlarna, till exempel här:

Mat med minnen

Bröd och bakverk med minnen

Det var så roligt att hålla på med böckerna, alla minnen som dök upp gav mersmak. Alla recept fick inte plats i böckerna och de slutar vid sekelskiftet. Fler recept tillkommer hela tiden men innan det blir minnen ska det planeras, testlagas och provsmakas. På det här sättet vill jag fortsätta att berätta om mina recept och mina erfarenheter när jag lagat/bakat/använt dem.

 

Varför blogg och inte till exempel Instagram, det är trots allt 2017? Det beror helt enkelt på att i min blogg kommer texterna och recepten att vara väsentliga. Visst kommer jag att lägga upp en och annan bild men det blir i så fall som komplement (eller förklaring) till texten.