Jag har som jag sagt tidigare alltid varit road av mat, matlagning och bakning. Det är spännande att testa nya recept och nya ingredienser. Just nu ligger matlagning i tiden, aldrig har det väl funnits så många TV-program om mat som nu, kocktävlingar, baktävlingar, stjärnkockar och amatörkockar som lagar mat i direktsända TV-program. Spännande och inspirerande nöje men samtidigt får det inte bli för avancerat. Det finns en risk att vi slutar bjuda hem varandra eftersom förväntningarna blir så höga att vi inte tror vi kan leva upp till dem, eller också tackar vi nej till en bjudning för att vi inte tror vi kan bjuda igen på samma nivå.
Visst tycker även jag det är roligt att kunna bjuda på något riktigt avancerat med många spännande ingredienser men i så fall kan det vara av en speciell anledning och jag förväntar mig absolut inte att bli bjuden tillbaka. När jag bodde ensam i min ungdom hände det vid ett par tillfällen att mina gäster flitigt kommenterade måltiden med ”oj, oj, oj, så mycket besvär du har gjort dig, hur ska vi kunna bjuda tillbaka”. I det ena fallet hade jag fått en hel kalkon i present (möjligen hade jag vunnit den i någon tävling), alldeles för mycket för en person, naturligtvis bjöd jag hem några vänner för att hjälpa mig att äta upp pippin. Vad jag bjöd på i det andra fallet kommer jag inte ihåg men det var nog en liknande situation. Nöjet med att kunna bjuda på något gott försvann med kommentarerna.
Numera träffas vänner ofta ute när de ska umgås vilket kan vara trevligt ibland men lite synd om det blir enda alternativet till måltidsgemenskap. Det ena utesluter inte det andra, jag äter lika gärna en enkel måltid hemma hos vänner en kväll mitt i veckan som en trerätters på restaurang. Det är gemenskapen som är viktigast och det går att göra även den enklaste mat med få ingredienser alldeles oemotståndligt delikat. Jag gillar mat som går att förbereda, på så vis minskar stressen hos värden/värdinnan. Gratänger fungerar bra att förbereda, i ”Mat med minnen” har jag med ett par exempel som kan göras klara i förväg fram till själva gratineringen i ugn. Och vad är det för fel på en soppa med bröd och ost till, eller en varm smörgås med grönsallad? Enklare och oftare är mitt motto!
Här följer ett recept på en ganska vanlig soppa, receptet förkommer då och då i tidningar och på nätet. Efter diverse justeringar av receptet har den blivit något av en favorit, jag har lagat den många gånger i olika varianter. I originalreceptet ska soppan lagas med fiskbuljong och räkost, följer jag det tillsätter jag räkor i soppan precis innan serveringen. Om jag lagar med köttbuljong och skinkost serverar jag knaperstekt bacon som tillbehör vid sidan. I båda fallen passar det bra med bröd och ost till.
Fisksoppa/räksoppa/skinksoppa med mjukost
4 portioner
- 1 klyfta vitlök
- 2 medelstora morötter
- 1 liten purjolök
- 1 liter fiskbuljong alternativt köttbuljong (eller vatten plus buljongtärningar)
- 250 gram räkost alternativt skinkost
- 2 dl crème fraiche
- 2 msk smör
- 2 msk vetemjöl
- svartpeppar
- örtsalt
Tillbehör:
Skalade räkor eller knaperstekt bacon
- Riv morötterna och skär purjolöken i bitar. Hacka vitlöken.
- Fräs lök och morötter i smör.
- Pudra över vetemjölet och häll på buljongen.
- Blanda i räkost/skinkost och crème fraiche.
- Låt soppan koka i 5 minuter.
- Smaka av med svartpeppar och örtsalt.
- Tillsätt räkor alternativt bacon, eller servera tillbehören vid sidan.
Ann lagar och berättar 