Traditioner är trevliga

I fredags inföll våffeldagen. Jag har skrivit om våfflor tidigare och jag är fortfarande förtjust i dem och försöker uppmärksamma våffeldagen. Jag tycker det är både gott och enkelt att laga och bjuda på våfflor, de fungerar både till planerade och oplanerade gäster, året om. I dag skulle jag fira dagen med att bjuda några närstående på våffelkalas vid lunchtid. För att inte störa måltidsordningen helt behövdes en liten matigare variant förutom den vanliga våfflan med sylt och grädde (OK, jag vet att det går att äta enbart efterrätt utan att äta huvudrätt först men, men…). Inspirerad av en grön våffelsmet i TV testade jag att göra en variant med spenat i smeten, det blev rätt bra om jag får säga det själv.

Gröna våfflor med spenat

cirka 10 laggar beroende på våffeljärn

• 2 ägg
• 1 1/2 dl vatten
• 3 msk smält smör (laktosfritt om det behövs)
• 3 dl mjölk (laktosfri om det behövs)
• 3 dl vetemjöl
• 1 krm riven muskot
• 1/2 tsk salt

1. Smält smöret och låt det svalna.
2. Skölj spenaten, krama ur så mycket vatten som det går.
3. Mixa spenaten med vattnet tills den blir finfördelad.
4. Vispa ihop hälften av mjölken med mjölet. Späd med resten av mjölken efter hand och vispa meten slät.
5. Vispa i äggen, ett i taget.
6. Rör ner spenatmixen tillsammans med smör, muskotnöt och salt.
7. Låt smeten stå kallt några minuter.
8. Värm våffeljärnet och grädda!
9. Servera våfflorna med något salt tillbehör.

Jag serverade våfflorna med hackad rödlök, crème fraiche och tångkaviar, som alternativ plockade jag fram kokt skinka. Hade jag haft lite rökt lax hemma hade det nog också varit gott som tillbehör.

Alla dagar är våffeldagar

I måndags var det våffeldag, det var svårt att missa. Det gick inte att öppna en tidning eller starta TV:n utan att ta del av alla recept och tips kring denna speciella dag. Naturligtvis lät jag mig påverkas att göra våfflor just i måndags men egentligen går det både lätt och snabbt att fixa till några laggar till kaffet eller som kvällsmat, synd att begränsa det till en dag om året.

Det första konkreta minnet av våfflor jag har är från ett besök hos min moster och morbror. En av mina äldre kusiner hade en pojkvän som för första gången skulle presenteras för hennes familj. Jag minns att det var ett ståhej kring besöket, det städades och pyntade i alla vrår, kanske var det viktigare att göra ett gott intryck på pojkvänner förr i tiden? Det var även ett ståhej kring vad pojkvännen skulle bjudas på men till sist bestämdes det att det skulle vara våfflor. Jag minns varken hur de lagades eller hur de smakade men jag minns särskilt hur viktigt det var att de serverades på rätt sätt, de skulle klippas i hjärtan med en sax och läggas upp snyggt på ett fat. Själv har jag nog aldrig serverat annat än hela våfflor men det vore kanske inte så dumt att servera hjärtan ibland.

Från mitt eget hem minns jag det första elektriska våffeljärnet, en stor och tung pjäs med spillkant. Det hade varken termostat eller kontrollampa så gräddandet var lite äventyrligt. Min bror och jag iakttog med stort intresse våfflans väg från smet till färdig frasighet. Först höjde den sig så den lyfte locket på våffeljärnet, sedan sjönk den ihop igen, därefter gällde det att ha fingertoppskänsla, inte lyfta locket för tidigt för då delade sig våfflan och halvorna satt fast i våffeljärnet.

Numera har jag ett lätt våffeljärn med både kontrollampa och släpp-lättbeläggning, dessutom ger det två våfflor åt gången. Jag bjöd hem två av mina vänner till en våffelträff på våffeldagen. Jag hade egentligen tänkt mig våfflor som kvällsmat, tänkte bjuda på både salt och sött som tillbehör men mina gäster ville inte komma så sent på dagen så det blev något mittemellan lunch och middag. Något annat som blev mittemellan var våffelsmeten. Jag hade stått i livsmedelsaffären framför ett berg av våffelmix och funderat på att köpa men bestämde mig till slut för att blanda själv, det är lika lätt och ingredienserna finns alltid hemma, eller hur? Fast det visade sig att jag inte hade vetemjöl. Inte en enda smula. Hur det går till att bli utan vetemjöl i mitt hushåll förstår jag inte riktigt, jag kan bara gissa. Jag hade ett paket ”finaste kärnvetemjöl med fullkorn” i skafferiet, paketen är likadana sånär som den lilla raden ”med fullkorn”, jag hade förmodligen trott att det var vanligt vetemjöl i det paketet. Nåja, nöden är uppfinningarnas moder, jag gjorde våffelsmet av fullkornsmjölet. Jag har två recept på våfflor i ”Mat med minnen” men jag valde en tredje variant som jag trodde skulle fungera bra med fullkornsmjölet, och det gjorde det.

De salta tillbehören utgjordes av rökt lax, tångkaviar, hackad rödlök och crème fraiche. Som sött tillbehör blandade jag en blåbärsmousse enligt Susannes recept i TV: https://www.svt.se/recept/enkel-blabarsmousse. Det blev en ganska stor sats blåbärsmousse, allt gick inte åt men den håller sig någon dag i kylen och kan till exempel förgylla en skiva sockerkaka till kaffet.

Så här blev den justerade våffelsmeten:

Våfflor med fullkorn

5-8 laggar beroende på våffeljärn

• 100 gram smör
• 4 dl mjölk
• 3 dl vetemjöl med fullkorn
• 1 tsk bakpulver

1. Smält smöret och låt det svalna.
2. Blanda mjölet med bakpulvret. Tillsätt hälften av mjölken och vispa till en jämn smet.
3. Vispa i resten av mjölken.
4. Låt smeten stå kallt några minuter.
5. Tillsätt det avsvalnade smöret.
6. Värm våffeljärnet och grädda!